Ändå typiskt att en kvart efter att jag hade publicerat förra inlägget om min ständiga ångest på vintrarna över magsjuka hos barnen så ringde förskolan. Och ja. Sade det där man helst inte vill höra. Så jag rusade (med PULS) dit men tog en supersnabb sväng in på Willys först och köpte det här.

… och hämtade hem en jätteglad liten prick som haft lite ”ont i magen en stund men det är bra nu” och sedan satte jag honom i soffan hemma och stirrade på honom resten av dagen. Han ba: mamma jag är HUNGRIG. FÅR jag LUNCH? Eh nej det får du inte för du gick på toa tre gånger i rad på förskolan och du går ALDRIG PÅ TOA DÄR!!! Ville jag svara. Men det gjorde jag inte. Jag gav honom vita rostmackor i stället. Formbröd, skivat. Cirka sex stycken. Sen förlöpte dagen helt utan symptom på den där magsjukan som förskolan kanske trodde var på väg. Och sen åt han tre portioner middag. Och lekte hela kvällen. Och nu ligger jag här och undrar vad det var som hände och om jag borde hålla honom hemma i morgon ändå. Det är kanske bäst. Mest respektfullt mot alla andra och sådär. Ändå pyttelite irriterande. Pojken tycks vara friskare än någonsin. Oh well. Förlåt att jag är tyst i flera månader och sedan kommer två inlägg i rad om kräks och bajs. Förstår verkligen att det inte är särskilt trevligt. Vet inte vad det är med mig just nu.

Ska jag berätta om något trevligare i stället? Okej, det är vår lägenhet och det sociala uppsvinget den har fört med sig. Jag kan inte ens räkna alla middagar med släkt och vänner vi har haft här sedan vi flyttade in? Man får plats tio runt köksbordet om man tränger ihop sig och ungefär hur många som helst i vardagsrummet. Jag har längtat något så in i h-e efter detta. I julas skedde i princip alla släktträffar hos oss. Vi som brukar pussla och åka runt så mycket. Som jag njöt. Sedan är en lite mindre trevlig grej att jag lade in exakt alla mina besparingar i att kunna köpa själva lägenheten, eller få lånet, eller hur man säger. Och att jag har så himla svårt att få pengarna att räcka genom månaden nu och absolut inte får råka dra på mig en enda kostnad utöver det jag redan förutsett, men äsch. Det är ju verkligen ett ilandsproblem.