Han fyller sex …

… och jag skulle vilja sammanfatta hur det känns och har känts att älska någon så vansinnigt intensivt i lika många år, men det låter sig inte riktigt göras. Så vi nöjer oss med ett stort grattis till Ivan på dagen. Min stora fina lilla älskade person!

Nybliven sexåring i ny Minecraft-tröja. Han var okej med denna bild, för övrigt.

För övrigt har vi varit friska en hel vecka ny, YEAH! Detta har inneburit att jag har fått jobba igen. Vilket i sin tur har inneburit att jag har lämnat in mitt manus för läsning och därmed kan pausa från det i några veckor. Vilket i sin tur innebar att jag plockade fram det manus jag lade ifrån mig i augusti förra året för att det var så jävla dåligt, tyckte jag då. Men så tyckte jag inte det när jag öppnade det nu? Inte allt i alla fall. Så nu skriver jag på det i stället. Tänk om det blir så att jag har två nästan klara manus färdiga samtidigt senare i vår? I så fall kanske två år inte var så jättelångsamt ändå? Alltså jag fattar att det är dumt av mig att hela tiden tänka att jag skriver så sakta och är så dålig, men det liksom bara blir så? För jag vet vilka som kom ut samma år som jag (2018, mars) och jag ser att många av dem redan är på väg ut med sina nästkommande. Och här sitter jag med manus som är långt ifrån klara. Då känns det som att jag är långsam och dålig. Och det kan väl i och för sig få vara bra så, men ja ni vet. Färdiga manus betyder ju förhoppningsvis förskott. Och möjlighet att fortsätta skriva fler manus. Så det vore ju ändå RÄTT SÅ bra om jag blev klar någon gång. Det är bara det här med sluten. Jag har så himla svårt att skriva slut.

On a different note så åker vi till en hästgård i morgon. Jättelångt ned i landet ska vi åka, förbi Jönköping och svänga av mot Borås. Det lät som en toppenidé när vi bestämde det i början av januari, att ta bilen efter skola/förskola och “bränna ned på några timmar”. Först nu har jag kollat GPS:en. Det handlar om närmare sex timmars resväg (om vi stannar och äter middag, vilket kanske är en bra idé då vi åker halv tre och inte är framme förrän efter nio). Och bara jag som har körkort. Och barnen som börjar tjata ungefär i höjd med Kungens kurva. Är vi framme snart? Jag är kissnödig! Jag mår illa! Kan vi få internet? Osv. Men äsch! Har ju en sexåring och en sjuåring nu. Kanske har något hänt i och med födelsedagen som gör att det kommer gå svinbra den här gången? Hoppas.

Singelrådet

Förra veckan, ungefär den fjärde dagen av Ivans influensa, (då jag för övrigt i princip inte hade sovit något alls på lika många nätter, hade puffiga ögon och extremt dimmiga tankar) åkte jag till Perfect Day Media och spelade in ett poddavsnitt med underbara personen Emilie Ebbiskatt Roslund. Okej, nu visste jag uppenbarligen inte hur jag skulle skriva hennes namn så jag valde i princip alla kombinationer jag kom på. I alla fall. Singelrådet heter podden och här är mitt avsnitt. Lyssnade igenom det igår och mindes ärligt talat inte så mycket av samtalet men blev lättad när jag hörde det, för det blev fint, tror jag, förutom att jag säger “liksom” ungefär tiotusen gånger och att jag avbröt Ebbis på ett ställe där jag absolut tycker att det var hennes tur att prata. Nåväl! Lyssna, den som vill.