… och kanske allra mest för att jag inte tror att någon läser här längre med tanke på att jag inte uppdaterar knappt alls, men OCKSÅ för att det känns väldigt förmätet att anta att alla som eventuellt gör det har läst min bok, men nu är jag så rådvill så jag gör det ändå, ok? Här är frågan:
Jag kommer – usch vad jag får ångest av att ens tänka på det – att hamna i situationer då jag ska läsa utdrag ur boken i höst. Det kan handla om en kyrka, en bokmässa eller på ett bibliotek. Det låter hur enkelt som helst, jag vet, men jag har ALDRIG läst ur min bok för någon, någonsin, och jag är ganska skraj för att prata inför folk generellt. Så det känns svårt. Och allra svårast är kanske att välja scener. Så, min fråga är: om du råkar vara härinne och läsa, och råkar minnas en scen eller två i min bok som du tror skulle göra sig för högläsning, skulle du vilja dela med dig av det till mig? Ska jag välja något lite mer neutralt parti för att inte riskera att börja gråta inför publik, eller ska jag ta tjuren vid hornen och läsa något som är direkt smärtsamt? Nervös så jag darrar kommer jag vara oavsett. Men jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska välja. Och det verkar alla förutsätta att jag ska ha koll på. Med andra ord: tips emottaget så himla tacksamt.
Hälsar,
Osäker chey 78.
INLEDNINGEN! Från början alltså.
Fick seriöst gåshud över hela kroppen när jag tänkte på det nu ”om jag dör”.
Åh, tack för detta. Jag funderade lite på slutet på första delen, det där med “den sista dagen…” men vet inte om jag pallar. Men detta var bra tips. Tack.
Jag lyssnar på boken nu (älskar den! Vill ut och gå och lyssna typ hela tiden. Väldigt bra inläsare också!!) och är inte fördig men har hört om julafton på Skogskyrkogården och håller med om att den är ert bra stycke att läsa upp. Men texten om sista kvällen och tankarna runt om det hade gått att veta att det var sista kvällen och vad som hade gjorts annorlunda få berörde mig också väldigt djupt!
Stycket om skogskyrkogården på julafton!
Åh tack. Bra förslag.
Hej! Jag föreslår också scenen på kyrkogården på julafton. Det finns så mycket som är bra med den. Hur du beskriver miljön så att det känns som om jag är där. Den brutala kontrasten mot “alla” andra som sitter hemma och kollar på Kalle. Att högtidligheten bryts mot snöslask och funderingar på var ljusen ska stå egentligen. Känslan av att börja gråta i någons famn fast man inte vill…
Tack snälla för att du kommenterar! Måste helt klart läsa igenom den igen och se hur lång den är. Har inte ens koll på hur lång tid en sida tar att läsa högt.
Inledningen, och stycket om hur grannarna gick förbi dig, som en vanlig dag.. usch det är så läskigt att tänka på. Var på en förlossning för tre veckor sedan och träffade en man i förlossningskorridoren, och såg honom igen två timmar senare och jag sa något i stil med “väntar ni fortfarande på att barnet ska komma” och han mumlade något som lät “still being born” och jag sa “thats a long labor!” och fattade precis när jag sa det att han sa inte “still being born” utan “stillborn”.. han bebis hade dött.. fy fan. Jag bad om ursäkt och gav honom en kram.. men det sitter kvar.. att jag inte SÅG på honom att han var i helvetet. Att det inte kändes i luften?
Tack för tips! Ska kolla in detta också. Åh vad jag är tacksam för all input, känns som att jag lättare kan gå tillbaka till dessa scener och se än att läsa om hela och ba ”VAAAAD borde jag välja”.
Hej! Jag tycker mycket av det som skapar tempot, känsla och magin i din bok är växlingarna i tiden. Att världarna sakta rör sig mot varandra. Kanske du kan välja något där man både får höra nutid och dåtid?
Sant! Tack för att du skrev! <3
Bästa du!
Tänkte spontant på stycket från kyrkogården,
men inledningen skulle också vara så stark att höra live.
Kommer bli bra hur som, är jag säker på.
Allt gott!
/Emma
ALLA verkar känna samma sak ser jag nu när jag läser kommentarerna – att vi liksom var med dig där, post-händelsen, på julafton. Jag bär också med mig inledningen och när du blir kär på nytt och ingen kompis riktigt “hoppar på ditt kärlekståg”. Så himla fint skrivet om det underliga när man känner så starkt själv och de andra är lite mer avvaktande och man vill ta in vad det betyder men så kan/orkar/vill man inte det.
Tycker du har skrivit en fantastiskt bra och fin bok. Superstort grattis till all framgång!!!
Hej!
Jag har andra förslag:
November 2014. “Måndag morgon. Idag har det gått en vecka…” (sid 90, hela det kapitlet uttrycker så tydligt hur hela din tillvaro påverkas .)
Mars 2016: “Så jag försöker gilla läget. I appen kan jag bläddra mellan hundratals ansikten på män…” (sid 253, alla kriterier på män som du inte ville träffa, tills ingen återstod. Enda tillfället som jag skrattade.)
Tack för en fängslande bok! Så tung att jag emellanåt måste pausa, men läste ut den på tre dagar. Lycka till med framträdandena , och nästa bok! Du har ett fantastiskt språk!
Tack snälla för förslagen. <3
Hej Carolina! Vi har precis lyssnat på din bok jag och min kompis. Jättefin bok! Jag tänkte spontant på stycket på begravningsbyrån när det kommer en leverans med kattmat istället för blommor… när skrattet ändå bubblar upp trots situationen. Och stycket när du beskriver hur ensam och sorglig du känner dig precis innan du träffar änklingen. Sen undrar vi var man kommer att kunna komma och lyssna på dig i höst? Det skulle så kul.
Tack Mirjam! Bra förslag. Var bor ni? Jag har inbokade besök i Umeå, Lund, Göteborg och Stockholm i höst. Återkommer snart med lite mer detaljer. Bor ni någon annanstans och skulle vilja ha ett besök kan man alltid tipsa biblioteken i sin stad, det är oftast de som bokar in besöken (förutom i Umeå, då är det kyrkan vid Universitetet). Kram!
Hej:
Ett något sent inlägg här. Tusen tack för att du har skrivit boken, den berörde mig djupt. Har tänkt att skriva det tidigare men det har liksom inte blivit av helt enkelt. Hur som helst, det stycke som satte störst spår i mig och som jag minns bäst så här i efterhand är när du vallar runt med Ivan och dagarna är så långa så långa, och du måste bjuda in dig själv till andra för att få ett vuxet sällskap. Alla säger “du är så välkommen hem till oss, när som helst” men förstår inte det blir ett problem. Att livet går ut på att projektleda sin ensamhet. Det tycker jag är värt en uppläsning. Jag tycker boken är en mycket mycket bra skildring av ensamhet. Tack igen!
Jag håller med Karin, så mycket igenkänning i det från min sida. När du sms:ar kompisar som inte kan ses och du ser dem hitta på saker på Instagram sen. När du t o m möter upp en sån kompis för den lilla stundens vuxenprat ändå är värt det, trots alla känslor det för med sig.
Jag håller med Karin, så himla mycket igenkänning i ensamheten från min sida. När du sms:ade vänner som inte kunde ses. Som senare dök upp på instagram och du t o m med mötte upp, trots alla de känslor det måste ha fört med sig men som det ändå var värt för lite vuxensamtal. När folk inte orkar med ens sorg hela tiden.
Hej Carolina!
Har precis läst färdigt din bok. Du skriver på ett sätt som gör att man inte kan slita sig från boken.
Skall du läsa ur din bok trots att du får ångest -varför inte skippa det?
Måste du ändå läsa något kan du ta vilken sida som helst. Bara sätta ett finger någonstans. Boken är rätt igenom ett mästerverk så du kan läsa upp precis vilket stycke som helst.
Jag har faktiskt suttit och tänkt samtidigt som jag läst(ursäkta!) att jag inte skulle vilja ändra på en enda mening i din bok eller ord för den delen och jag är ändå en riktig petimeter.
Marie Ann