Nu måste jag bara säga att vi hade en sådan underbar natt, jag och Ivan. Frida sov här och jag tänkte vid läggningen som tog typ en timme, att det här kan nog gå lite hur som helst. Och så gick det jättebra! Alltså han vaknade och grät lite två gånger och kom över till min säng halv sex men SOV TILL HALVÅTTA OCH INGEN NATTSKRÄCK.

Åh. Om livet ändå var såhär oftare. Så härligt att ha sovit? Sån stark känsla av… Ork! Bjussar härmed på en selfie, en från en hiss i Farsta Centrum. Hade just gråtit när denna togs, trötthets- och otillräcklighets- och hur ska det här GÅ-tårar hos vår underbara psykolog som påminde mig om att det kommer gå utmärkt och att jag inte är en usel förälder som skapar en vidrig uppväxt för mitt barn bara för att jag rätt ofta längtar bort, typ till tider då han är större / sover mer / klarar sig själv bättre / jag får loss mer egentid osv. Jag hade sådana skuldkänslor för det. Men Helena sade så klokt saker som att min belastning faktiskt är extrem, det är inte BARA en nattskräck som knäcker mig mellan varven, det är ju liksom allt sammantaget: att jag har ett rå-aktivt och intensivt barn, att jag är på jour med honom dygnet runt since 14 månader och att jag knte haft någon egentid sedan han föddes, att jag för planer och styr upp en flytt, att jag liksom aldrig riktigt får vila från allt och att jag måste köpa mig den lilla avlastning jag får för pengar jag nästan inte har, jo men tacka fan för att en är utmattad och längtar bort ibland. Men, sa Helena, du finns där för Ivan hela tiden och är det något alls han kommer minnas av sin tidiga barndom så är det att du fanns där, precis hela tiden, och att han har ett mycket tryggt anknytningsmönster och att jag ska vara stolt för att jag ändå syr ihop det här så bra helt själv. Utmattad eller ej. Så jag fick en annan känsla inför mig själv där i Farsta igår. Det var så att säga välbehövligt.
Nåväl. Nu är det torsdag, Ivan sov till halv åtta, vi dricker kaffe (jag och Frida) och sedan ska hon jobba. Jag tänkte ta ut Ivan i parker, och sedan köpa lunch. Vid ett kommer Ivans farmor på besök och vid halv fyra tar jag bussen ut till Nacka för översovningsdejt med Mari och Oskar.
Känner livslust. Kul.