Ivans sömn. Kanske är det det som upptar 99% av mina tankar dessa dagar. Min egen sömn förresten. Lite väl… kort efter att jag börjat kolla lägenheter på söder kan man väl konstatera. Typisk vanlig kväll:
Hittar en bland de cirka fyra som finns ute på hemnet som INTE kostar mer än 4 (FYRA! Det är så galet!!) miljoner och typ bestämmer mig för att där ska jag nog bo. Börjar göra om i huvudet. Tänker på planlösning. På hur jag ska få den till vrakpris efter som ett mirakel skedde och ingen ville ha just den. Planerar vad säga till mäklaren. Börjar räkna på ekonomin. Landar i att jag kommer vara så sjukt fattig på cash i resten av Ivans barndom men att han blir rik på vänner och nätverk i stället. Kollar bilderna igen. Upprepas trettiofem gånger. Sova lite.
Vakna och så ba: nä men alltså det här går ju inte. Haha, vad TÄNKTE jag ens på?
Men sen nästa kväll är jag igång igen. Ser det som nödvändig del av sorgeprocessen, att närma sig tankarna på en framtid som man skulle vilja ha den. Vi säger så va.
Recent Comments