Ögonblick jag återkommer till i tanken. Vi är på Ica, samma kväll som begravningen, jag är så trött att mår illa och det värker cirka överallt. Vi funderar på middag, jag och min syster och styvmamma, och kommer fram till att ingen orkar laga, vi köper takeout på vägen hem. Vid frysdiskarna står “skön kille” och bjuder på glass, lejonet och björnen har visst några nya smaker. Det vänder sig i magen på mig när jag tänker på himla saffransglass, men pratsamma styvmor stannar och provar. Skön Kille ropar hej, tjejen därborta, och jag tänker åh nej. Drar luvan djupare över pannan. Hej tjejen får det lov att vara lite glass, ropar Skön Kille. Jag säger nej tack. Ger honom en blick ca 3 sekunder, det får räcka. Han snackar vidare med mln styvmor. Jag tar Ivan och vagnen och rullar mot kassorna. Skön Kille säger, och detta hör jag inte men får återberättat, “den där söta tjejen med luvan, brukar hon alltid vara så sur eller”. Styvmor svarar “du, hon har all anledning, hon begravde sin man idag”, och går sedan.
I fantasin: inzoomning på Skön Kille som skäms och aldrig mer tänker ifrågasätta varför en kvinna inte ler och är glad mot inom. Inser att detta ej är hans mänskliga rättighet som penisinnehavare. Slut på fantasi. Slut på anekdot.
Vet inte ens vad jag tänker om den, men jag tänker på den rätt ofta. In your face, dumma sköna kille med glassproverna.
Recent Comments