Jahopp hörni. Det var väl sisådär tio dygn sedan Ivan insjuknade och det känns som en evighet. Lagom till själva influensan börjande lägga sig anlände en mysig öroninflammation. Var hos läkaren i torsdags som konstaterade inflammerad trumhinna. Men ej bakteriellt, så ingen penicillin. Bara Ipren, vilket han redan gått on and off på i typ en vecka. Men tre dygn senare och fortfarande smärtor i örat och nu även diffust rinnande ur samma öra och vi gick till Närakuten. Som konstaterade var (?) och skrev ut antibiotika. Så härmed inledes Ivans allra första vända med Kåvepenin. Som sagt. Tio dagar. Känns som en evighet. Vi är så trötta på soffan, trötta på varann, trötta på Netflix och barnkanalen, trötta på att det aldrig går över, vid det här laget. Han är en jävla kämpe som snällt sväljer mediciner och visar upp smärtande öron för doktorer och jag tycker så synd om honom. Samtidigt som jag är så… Äeh jag vet inte. Trött på det här nu.
Under samma vecka har boken släppts. Ljudboken också. Det är bokrea. Den har sålts till Norge och Danmark. Jag har fått bläddra i mitt första egna exemplar. Alla frågar hur det känns och säger att det måste kännas så stort. Men jag vet inte riktigt. Det känns bisarrt och konstigt och jag vill mest ducka för allt? Ivan stör sig på att den ser trasig ut, boken, säger att någon har rivit sönder den. Jag förklarar att den ska se ut så, att det inte är en riktig reva. Han håller inte med. Så tjafsar vi en stund. Sen försöker jag få i honom något att äta. Han vägrar, säger att han har ont i magen. Jag trugar. En rostmacka är en succé. Ja men ni fattar säkert. Högt och lågt. Vardagen är större än det där abstrakta utanför. Ikväll såg vi mello och Ivan blev så glaaaaaaad när nån kille, vet inte ens vad han heter, gick vidare. Nån tråkig ballad om ni frågar mig. Bättre än allt om ni frågar honom.
Hej! Jag har läst här länge men antingen aldrig kommenterat eller bata gjort det någon enstaka gång. I dag lyssnade jag på podden Nord och Franke och de pratade jättefint om din bok! Ville bara berätta ifall du missat det. De är två kulturjournalister som jag verkligen gillar att lyssna på. Jag var visserligen sugen på att läsa din bok redan tidigare men nu späddes det på ytterligare.
Tack! Vad fint, hade ej hört. Lyssnade. <3
Hej. Vill bara säga att din bok är fantastiskt bra. Du skriver så nyanserat om livet och sorgen. Gillar upplägget att “före” och “efter” är korsklippta. Läst och tyckt om din blogg förut. Boken är så genomarbetad och ärlig. Tack!
Tack snälla fina. Så rörd över att ni orkar kommentera här. <3
Hej har ju följt ett tag, sedan gamla bloggen och nu har jag läst din bok. Vilken bok! Jag grät mycket, och andades. I går kväll avslutade jag boken men sedan dess har du inte lämnat mina tankar. Tror att mina drömmar har haft dig med sig. Vilken bok, vilken storslagen kärleksporträtt till Aksel. Och som jag känner igen mig i att sorgen inte blir fin och vacker utan smolkad av bitterhet osv. Och Ivan, vilken fin människa. Och du. Vilken fin människa du är! Jag är helt tagen.
Men tack snälla. Jag är tagen av din KOMMENTAR!!! Fina människa.
Hej Carolina, har precis lyssnat färdigt din bok. Hjärtskärande och så bra. Ville bara säga det och skicka en kram, hoppas vab-träsket lättat nu.
Kram tlllbaka. Vad fint att du skrev. Nära vab-upplevelsen är fortfarande konstant, men det ljusnar. Visst ljusnar det? Kram.