Åter i Stockholm sedan, vad är det nu, två dagar och det kryper lite i mig av ENSLIGHETEN här just nu. Alla är bortresta och de ytterst få som är hemma jobbar, och det går åt rätt mycket energi att fylla dagarna med Ivan och vädret som pågår. En sak jag noterade när vi umgicks i två dygn med två andra ettåringar var att Ivan i princip inte trivs, och därmed inte fungerar, så bra inomhus. Det regnade en eftermiddag och de andra barnen var helt okej med att leka inne, lägga något pussel eller titta på bamse eller krypa runt eller you name it, men Ivan gick snabbt in i sitt berömda gnäll-and-destroy-mode och det var lika bra att slänga på sig alla regnkläderna och gå ut i hällregnet. Hellre det än att springa och försöka rädda möbler och lådors innehåll inomhus, liksom. Nåväl. Stockholm alltså. Ett tomt sådant. Igår lekte han med sin farmor några timmar och idag blev det Rum för barn på förmiddagen. Vad vi ska hitta på i eftermiddag (och kväll) har jag ännu ingen aning om men solen börjar titta fram och regnet från imorse har lättat så det är ju alltid något. Tänker positivt här.
En annan bra grej är att jag verkligen tycker att han blir roligare och roligare att umgås med. Om en nu får säga så? Men liksom, vi har mer och mer gemensamma skratt och skämt (okej “skämt” är kanske att ta i men liksom interna lekar och sånger och grejer som får honom, och sedan mig, att skratta) och han känns mer och mer som min polare och mindre och mindre som ett litet knyte som jag måste ha hand om. Älskade spralliga varelse.
Recent Comments