Nätterna är värst. Så många minuter att fylla ut. Så långt till gryning. Så ensam då. Även om mamma finns i rummet bredvid och alla vännerna ett samtal bort finns det liksom inget som jag vill säga eller prata om. Det bara är ju som det är, det här. Inga ord mitt i natten tar bort det faktumet. Ingen kram kan göra det som hänt annorlunda. Allt det där lindrar på dagarna och jag är så tacksam, men på nätterna står det så tydligt för mig, allt jag har förlorat. I ett enda svep.
Hjärtklappning samsas med vågor av illamående och molande värk i magen och bröstet. Kroppen är rädd. Tror det kallas ångest. Hjärnan vill febrilt rationalisera, göra upp, hitta mening, förklara, få svar och kategorisera. Men det går inte. Det kommer inte gå på länge än, om jag ska tro de böcker om sorg och sorgbearbetning jag lånade på biblioteket idag. Andra fasen i krisens fyra stadier, den efter chockfasen, den som kallas reaktionsfasen, kan alltså pågå i månader. Sedan kommer bearbetningen. Och sedan, om en evighet ungefär, det där jag vill snabbspola mig fram till – att liksom hitta ljus och hopp och börja om.
Idag och igår vågade jag släppa in några vänner. Det resulterade i Anton Frida Lina Wille Frida Erika Anna och Anna. Hoppsan, rätt många. Utpytsade i små grupperingar såklart. Imorgon kommer några till. Den strida strömmen tycks aldrig ta slut, stora fina gänget med all kärlek och all välvilja och all ork. Jag får verkligen utrymme att vara liten och bara försöka finnas för mig och ivan. Det är knappt så jag räcker till för det, men ändå går det på något märkligt sätt.
Ivan passar på att köra något slags raketfart i den motoriska utvecklingen. Kan nu spring-krypa. Har två gigantiska framtänder på gång. Har fattat tycke för sin morbror och mormor. Är svår att lägga och mammig. Men håller ändå fanan högt, lilla älsklingen, här i vår lilla för närvarande trasiga familj. Älskar honom och kollar att han andas cirka trettiotusen gånger per natt. På förekommen anledning.
Nu ska jag försöka styra bort tankarna med ljudbok. En om starka kvinnor som reder sig själva och växer genom motgångar.
Recent Comments