Drömde om dig igen

Jag drömde om dig inatt. Jag och Ivan passerade en bar i en källare och där stod du och dansade, du som aldrig dansade, du stod och dansade. Hade en t-shirt med bandtryck och Wille var med och ni var fulla, du kunde knappt stå. Men du var glad och fin och ditt hår var långt för att vara ditt och du vinkade till mig där jag stod i dörrhålet och tittade in. Min impuls var att bli arg för att du stod där och knappt kunde gå och dansade i stället för att vara med oss, din lilla familj, men precis när jag tänkte göra en sur gest som hade startat ett av våra sedvanliga fyllegräl så liksom slog det mig. Du är inte vår längre. Du tillhör något annat, någon annanstans och det spelar ingen roll i världen om du dansar och är full. Du kommer ändå inte att följa med oss hem idag. Så jag ändrade känsla, och min, och jag vinkade till dig och log. Du log tillbaka och vinkade igen, du med. Sedan gick jag vidare hemåt, med Ivan i vagnen. Det var som det skulle vara med allt, fast det gjorde ont.