27 april. Håll ut till 27 april.

Det är väldigt mycket vakna och somna med snabbt klappande hjärta och springa genom tillvaron med kaninpuls och andan i halsen på mig just nu. Tusen saker samtidigt, precis hela tiden, och är det inte sjukt barn så är det orillräcklighet i än det ena (tex på jobbet), än det andra (tänk i privatlivet, sociala relationer) sammanhanget. Men men. Jag har bäddat min säng (obs ej bokstavligen ty har inte bäddat någon säng på väldigt länge ärligt talat) och nu får jag sova i den. De allra mest hetsiga dagarna tänker jag på allt jag ska göra när den 27:e april kommer. Det är nämligen dagen då jag jobbar min sista dag på mitt jobb. Mitt fina, kära gamla jobb som jag kom till under våren 2011. Det har hänt så mycket sedan dess att det känns som jag började där i ett annat liv. Ung och oförstörd, liksom, då. Sedan dess barn, familj, död, sorg, föräldraledighet, en miljard vabdagar, men alltid har jobbet varit ett slags konstant. De har varit så fina mot mig att jag blivit kvar av bara farten. Lite väl länge, kan tyckas. Så när jag vid jul och nyår insåg att det är nu eller aldrig, nu måste jag säga upp mig annars kommer jag aldrig göra något annat i resten av mina dagar (okej lätt dramatiskt, men det KÄNDES lite så) så var det liksom som en tanke som kändes rätt på en gång, och då var det bara att fullfölja. Nu nedräkning. Och jag gör listor i huvudet på det jag ska göra sen. Till exempel:

Ligga i soffan en hel vecka utan att göra ett endaste dugg. Se på serier och läsa böcker möjligtvis.

Gå på en dagbio eller två. Kanske tre.

Ta tag i röran runt dödsbo, överförmyndarnämnden, skatteverket, Ivans ärenden, dödsboets ärenden. Kanske anlita någon typ av hjälp med detta. Hinna ta reda på vilken typ av hjälp jag behöver.

Gå med återvinningen som nu står samlad på min balkong. Skulle behöva mindre lastbil för att få det gjort, men typ femtio vändor till miljöstugan kan också fungera. Kanske.

Fundera på sommaren. Fundera på framtiden.

Sova!

Ja det är väl ungefär det jag kommit fram till hittills. Men listan växer för varje dag som passerar och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte längtar. Den 27 april. Håll ut till 27 april. Då kommer den. Tiden, pausen, hämta andan lite. Jag tror det behövs.

 

 

Mello och tio dygns sjuka

Jahopp hörni. Det var väl sisådär tio dygn sedan Ivan insjuknade och det känns som en evighet. Lagom till själva influensan börjande lägga sig anlände en mysig öroninflammation. Var hos läkaren i torsdags som konstaterade inflammerad trumhinna. Men ej bakteriellt, så ingen penicillin. Bara Ipren, vilket han redan gått on and off på i typ en vecka. Men tre dygn senare och fortfarande smärtor i örat och nu även diffust rinnande ur samma öra och vi gick till Närakuten. Som konstaterade var (?) och skrev ut antibiotika. Så härmed inledes Ivans allra första vända med Kåvepenin. Som sagt. Tio dagar. Känns som en evighet. Vi är så trötta på soffan, trötta på varann, trötta på Netflix och barnkanalen, trötta på att det aldrig går över, vid det här laget. Han är en jävla kämpe som snällt sväljer mediciner och visar upp smärtande öron för doktorer och jag tycker så synd om honom. Samtidigt som jag är så… Äeh jag vet inte. Trött på det här nu.

Under samma vecka har boken släppts. Ljudboken också. Det är bokrea. Den har sålts till Norge och Danmark. Jag har fått bläddra i mitt första egna exemplar. Alla frågar hur det känns och säger att det måste kännas så stort. Men jag vet inte riktigt. Det känns bisarrt och konstigt och jag vill mest ducka för allt? Ivan stör sig på att den ser trasig ut, boken, säger att någon har rivit sönder den. Jag förklarar att den ska se ut så, att det inte är en riktig reva. Han håller inte med. Så tjafsar vi en stund. Sen försöker jag få i honom något att äta. Han vägrar, säger att han har ont i magen. Jag trugar. En rostmacka är en succé. Ja men ni fattar säkert. Högt och lågt. Vardagen är större än det där abstrakta utanför. Ikväll såg vi mello och Ivan blev så glaaaaaaad när nån kille, vet inte ens vad han heter, gick vidare. Nån tråkig ballad om ni frågar mig. Bättre än allt om ni frågar honom.