Svart/vitt

Säger det igen (minns inte om jag sagt det exakt såhär tidigare): människors välvilja och godhet tar KNÄCKEN på mig, alltså hjärtat blir helt fuzzy av värme mitt i allt jobbigt. Idag till exempel, lämnade Erika sin egen 9-månaders hos en barnvakt för att komma och vara just barnvakt åt min 9-månaders när jag red en timme. Imorgon kommer min sambos bästa väns flickvän, tillika en frisör på den salong jag klipper mig på annars, och klipper mig i hemmamiljö eftersom jag inte orkat ta mig in till den tid jag hade förrförra veckan. På tisdag kommer en person jag inte känner men delar nätverk med, och ska fotografera Ivan (hon är alltså fotograf) i vår hemmamiljö (hej julklapp). Idag fick jag sms från en vän (ja det var du Diggobert) som fixat ett iTuneskonto åt mig med stålars på så jag kan titta på film/serie i stället för att bara prata och mala med tankarna hela tiden. Jag kan fortsätta listan länge till, men ni förstår. Kort sammanfattat är det två rörelser och insikter som liksom slåss i mitt huvud dessa dagar. Den ena handlar om livet grymhet och hur orättvist vidrigt det kan vara. Den andra om livets och vänskapens och människors godhet och hur oerhört vackert och stort det kan vara.