I april hade jag ett jättefint samtal med psykologen Reyhaneh Ahangaran inför lanseringen av poddserien Saker som skaver på Storytel Originals. Saker som skaver är en psykologipodd som tar upp ämnen som berör oss alla, exempelvis relationsproblem, stress och sorg. Programledaren Reyhaneh Ahangaran är legitimerad psykolog med bakgrund som sexualupplysare på RFSU och erfarenhet från Sveriges Radio och Utbildningsradion. I serien finns en rad ämnen att välja mellan, men just mitt avsnitt handlade om sorg.
Jag minns att jag gick ifrån vårt möte, eller det var väl mer en inspelning än ett klassiskt möte om man ska vara noga, och kände mig alldeles… mjuk inuti. Delvis för att jag rent generellt älskar att prata med psykologer men också för att samtalet handlade mindre om boken och mer om förlust i allmänhet, inte bara min egen. Inte helt otypiskt mig kände jag hela resten av den veckan att jag ville starta en egen podd om psykologi. Eller bara hoppa rakt in i deras podd och bli en oinbjuden ständig gäst. Denna tanke kvävde jag innan jag yppat den och tur var väl det, för den här podden är väldigt fin exakt som den är och jag är absolut inte säker på om jag skulle tillfört det allra minsta. Tror dock inte att jag har släppt själva poddtankarna som en punkt på min kvarvarande bucket list i livet. (Det, och att köpa ett hus på Öland och att sätta igång med ridningen igen, sen kommer jag inte på fler punkter? Måste jobba på det.)
Här är i alla fall mitt avsnitt! Vi pratar om huruvida det är okej att bli ett egocentriskt as när man sörjer, om hur en omgivning kan försöka möta en som förlorat någon, känslan av att trilla utanför normen och skammen i att inse att man är bitter innan man ens fyllt 40. Om du inte har Storytel och ändå vill lyssna går det att testa gratis i två veckor. Jag är personligen ingen ljudboksperson så jag körde på gratistestet, fungerade ypperligt.
På tal om 40 så firade jag min egen 40-årsdag på Bokmässan förra veckan. Jag hade massiv ångest inför att vara borta över natten eftersom jag inte varit det på några år och har något slags stresspåslag i samband med att lämna Ivan, men det gick bra. Ett drygt dygn var jag där. Hann med sju samtal och seminarier på olika scener, en födelsedagsdrink med min underbara agentur samt en middag med min lika underbara förläggare. När jag satte mig på tåget hem på fredagskvällen var jag matt och glad att det var över, men när jag var där lyckades jag faktiskt njuta också. Tre dygn senare kom en monsterförkylning men så kanske det blir när man trängs med åttiotusen andra på ganska trång yta på hösten.
Recent Comments