Tre dåliga nätter i rad och det börjar kännas. Den där starka känslan jag bygger upp efter en eller två nätters bra sömn raseras på cirka tre av dålig. Kroppen går runt och räknar minuter till det är dags för Ivan att vila, så att jag själv ska få lägga mig en stund. Det är inte ens bara Ivan som gör att nätterna blir dåliga, förresten. Det är jag också. Han sover nästan alltid helt lugnt mellan kanske halv nio och elva, tolv. Det är mellan midnatt och två han brukar härja. Ibland vid tre också. Men rent timmässigt finns ju där timmar jag borde kunna vila. Det är bara det här med att komma till ro på kvällen, den tidiga. Först vill jag gå upp och städa i köket efter middagen som lämnat rummet i kaos. Sedan vill jag ligga i soffan åtminstone en halvtimme. Sedan är klockan alltid på något magiskt sätt strax efter tio och då går jag in och lägger mig. Men somnar jag? Nej, sällan. Jag ligger och väntar in hans diverse utbrott, snarare, vilket är så dumt med tanke på att de kommer vare sig jag sover bredvid eller ej. Inatt tror jag att jag sov mellan ett och sex, med uppvak två, tre och fem. Snyft snyft. Närå. Men lite sliten är jag som sagt.
Igår fyllde Ivans pappa år, eller ja skulle fyllt år om han levt. 35 unga. Så sorglig dag. Vi hängde som vanligt i parker från tidig morgon till strax före middagstid. Åt denna med bror och svägerska. Fick hjälp att bära allt bråte i hallen till grovsoprummet. Fick hjälp att koppla in tv:n. End of story. Idag kommer Ivans farmor och farfar på eftermiddagen och sedan bea, min lillasyster från Uppsala. Hon stannar över helgen. Kanske, kanske om jag orkar, så går jag en kort sväng till Jasses födelsedagskalas efter läggning. Man får se.
Gårdagens gulligaste: att bli godismatad av avkomma. http://youtu.be/vnX7nWlOV9g
Recent Comments