Jahopp. Kvällens läggning klockade in på 90 goa minuter och en kvart efter han somnat – läs: kl 21.45 – satte en hemsk hosta igång. Han är förkyld lite till och från sedan förskolestarten för terminen och hostan tycks komma och gå, mest beroende på om det sitter slem liksom “bakom näsan” och stör andningen eller ej. Det låter hemskt. Som att han håller på att kvävas, varpå en hostattack som låter farligt nära kräks tar vid, och sen rosslar det ett tag. Idag tyckte jag för övrigt knappt han var förkyld, så ja, det är ett ständigt gissel detta.
Ibland kan jag bli ledsen när jag tänker på att jag längtar framåt så mycket. Till han blir större. Visst har jag tjatat om det tidigare här? Att det känns hemskt att jag har en sådan fin och underbar och magisk liten unge, men själv längtar jag så ofta framåt. Framåt, tills immunförsvaret blir lite bättre. Framåt, tills vi kan prata lite mer och förklara saker för varann. Framåt, tills jag inte känner mig så utsatt och osäker och trött så ofta. Framåt, tills ja… Jag vet inte? Tills nätterna är bättre och läggningarna inte tar två timmar. Tills jag får vara lite mer egen igen, tills han blir lite större. Jag tänker att jag lägger en massa konstigt ansvar på honom i den längtan. Att han inte får vara barn fullt ut för hans mamma är trött och längtar framåt? När jag tänker på det blir jag asledsen. Ger mig fan på att försöka vara lite mer i nuet och att uppskatta honom och oss för precis det vi är. Vi själva med timslånga läggningar och ingen egentid och hostattacker genom nätterna. Det kunde vara värre. Så mycket värre. Ju. Jag och min dumma längtan.
I alla fall. Jag tror att jag pratar med förskolan om begränsad dagvila imorgon bitti. Det här har pågått sedan december allra minst, men nu eskalerat till något helt vansinnigt. Han kan inte fortsätta att somna tio om kvällarna när han ska upp halv åtta senast på morgnarna. Jag kan inte fortsätta att lägga all den här tiden på att vara oöverens med honom om att det är dags att sova. Jag tänker att om han pallar att bara vaken till tio nu, så kommer han klara sig till halv åtta sedan, om de klipper i dagsömnen. Men jag är osäker på var man börjar. Han verkar sova allt ifrån 45 minuter till 1,5 timme där, beroende på dagsform. Hur ska jag säga? Alltid 45 minuter från och med nu? Även om han tex sovit dåligt pga hosta en natt? Eller verkar trött? Eller 45 minuter en “normal dag” och annars fritt spelrum? OBS att även de mest trötta eftermiddagar, då jag känt mig säker på att han kommer slockna före åtta, har han på något vis ändå lyckats jiddra runt till tio de sista veckorna. Minns inte ens när han somnade före nio senast.
Har ni tips så gör ni som vanligt, okej? Kommentarsfältet är ert.
Recent Comments