Idag hälsade jag och Ivan på de 11 barn som kommer bli han förskolekompisar i höst, och deras föräldrar. Vi var på förskolans UNDERBARA innergård och Ivan njöt varje sekund. Det fanns så mycket kul att upptäcka. En kunde spela boll på en plan med låga basketkorgar utmed kanterna. En kunde klättra uppför artificiell kulle med rutschkana. En kunde leka med TUSEN sandlådegrejer. Och mycket annat. Vi var där en dryg timme och Ivan satt stilla noll sekunder för allt var så kul. Mest bollarna, han är verkligen inne i bollfas. De andra barnen kändes mindre och yngre och eftersom det bara var 2014-barn var ju en del av dem det också. Föräldrarna trevliga. Alla i par. Vid presentationsrundan berättade alla vem som var vems barn och partner. När det var min tur insåg jag att jag inte visste hur jag skulle preSentera min familj på två, så jag sade helt enkelt i tomrummet som uppstod då jag berättat vem Ivan var och vem jag var, att vi var ensamma. Sade inget om döden eller hans pappa, det kommer väl fram senare tänker jag. Just nu räckte det med att de fick veta att vi bara var två. Tänkte jag.
Förskolan verkar i alla fall mycket underbar. Ivan röjde mest av alla barn. Undrar om han någonsin kommer kunna sova i grupp alltså.
Recent Comments