Aldrig mer

På promenad i Tanto, halv nio en söndagsmorgon. Tittade i Hitta Vänner alldeles nyss och blev så himla ledsen för att jag aldrig mer kommer se hans namn och position där. Passade på att vara ledsen för att idag när vi tar bussen ut till hans föräldrar och går den 20 minuter långa promenaden till deras hus så gör vi det utan honom. Hade betalt allt jag har för att få gå där tillsammans. Höra honom berätta att där stod det minsann inte ett hus när han växte upp och där bodde en knäpp granne och där lade han sig att vila en gång på väg hem från fest och där det och där det. Lyssnade oftast bara med ett halv öra då, nu vill jag höra det igen och igen. Anteckna allt så det aldrig försvinner. Som han gjorde.