Och så blev det sådär igen. Swosh, sade det, och så gick exakt tre månader. Vet inte varför det kommer så onaturligt för mig att skriva här nu för tiden, men det är väl en kombination. Större barn = mer integritet för honom, dvs annan approach till det personliga än tidigare. Boken ute = känt mig ganska naken och blottlagd överlag, dvs mindre lust än tidigare att berätta om det där lilla värdefulla vardagliga som händer hela tiden men som också känns ganska… ointressant. Och privat. Äsch, jag vet inte riktigt. Kanske är det också för att ett sommarlov på inte mindre än SJU långa veckor just passerat och att tiden med barn inte bjuder till extremt mycket tid vid datorn och att jag tycker wordpress känns ganska tjorvigt att mobilskriva ifrån? Nog med bortförklaringar nu. Tänkte bjuda på en liten kvartalssammanfattning och se om det på något sätt triggar lusten att sätta igång lite mer frekvent igen.

Det jag har läst:

En sak har verkligen förändrats sedan jag slutade jobba (heltid,  på kontor, osv) den sista april och det är att jag verkligen har satt igång att läsa igen. Som jag saknat det. Noterar att jag senast skrev om Rich Boy här nedanför, och efter det har en ganska lång lista med böcker också slukats i sommar. Dessutom har jag fått lektörsläsa några manus för mitt förlag, vilket har varit så sjukt intressant. Tänk att läsa en bok som ingen riktigt har tyckt eller skrivit något om ännu, att börja från noll och att försöka läsa den inte bara i termer av “bra” eller “dålig” utan också: vad är det här för bok? Vilka skulle den tilltala? Vilka är dess brister och på vilket sätt sticker den ut? Liknar den någon annan bok? Kommer den här funka på svenska marknaden? Osv. Väldigt lärorikt för mig som har en tendens att liksom hoppa på tåget när det redan rullar och läsa böcker som redan är ute och som någon tipsat mig om. Och på tal om det. Böckerna i sommar. Några har jag slukat som ett slags semesterläsning och tyckt att de varit spännande/bra nog för att läsa klart men kanske inte tänkt så värst mycket mer på efteråt. Några av dem återkommer jag till i tankarna trots att tiden går. Bland de jag bär med mig vill jag tipsa om följande:

• Vargattacken av Lars Berge. Hörde uttrycket “reads like a thriller” i våras, dvs böcker som kanske inte är en deckare eller thriller i sig men som fångar läsaren precis som en sådan. Det här är ett perfekt exempel på reads like a thriller. Lars Berge har skrivit en reportagebok om vargattacken på Kolmården, men det är så mycket mer än det. Han har grävt djupt i förundersökningar och brottsmålet kring hanteringen av personal (och vargar) på djurparken, och han har intervjuat allt ifrån Kolmårdens grundare, djurparker över världen och kvinnans (som blev dödad i attacken) familj och anhöriga. Så oerhört lärorik och spännande. Vet så mycket mer om vargar framförallt nu, men också om djurparker. Kan säga såhär: besöket vi gjorde på Kolmården i somras var inte helt njutbart. Hundra tankar och funderingar efter denna bok. Rekommenderas alltså varmt.
• Brother av David Chariandy. Kanske sommarens mest otippade? Underbar bok som jag tror att vi kommer att höra mer om inom kort.
• Nuckan av Malin Lindroth. Så tänkvärd. Passar också bra att läsa ihop med Moderskap nedan.
• Silvervägen av Stina Jackson.
• Capypso av David Sedaris. Jag älskar, älskar, älskar Sedaris och han blir inte sämre med åren. Det här var nog den bästa av alla hans böcker. Jag skrattade så jag grät på ett flygplan för några veckor sedan och sedan grät jag med skratt i halsen på en solsäng vid en pool några dagar senare. Beundrar David Sedaris bortom rimlighetens gränser.
• Moderskap av Sheila Heti. Denna läser jag nu och den är oerhört fin, rolig, tänkvärd. Kommer nog behöva skriva mer om den om någon vecka när jag är klar.
• Mayhem (eller Malström, för den kommer snart på svenska) av Sigrid Rausing. Sigrid Rausing skriver en memoar om hennes bror, hennes familj, om missbruk, medberoendeskap och skuld. Väldigt vacker.

En annan grej jag är så himla nöjd över förresten, när det kommer till läsning. ÄLSKAR att läsa på telefonen? Köper så det står härliga till. Prisvärt och för mig en möjlighet att läsa genom timslånga läggningar för ljuset från skärmen i iBooks-appen är så milt och diskret så till och med Ivan lyckas glömma bort att jag är vaken när han måste sova. Mums. Älskar att läsa så mycket just nu att all annan underhållning (tänk Netflix och Facebook) liksom faller bort. Och det gör mig så glad. För jag har inte fått ut så mycket av att se på serier och filmer på sistone, vet inte varför, kan liksom inte gå igång eller koncentrera mg? Och Facebook och Instagram, blääää vad jag tillbringar för mycket tid framför de båda? En grej på minuskontot är dock att jag skulle ladda ned Candy Crush till Ivan och “behövde” lära mig hur det funkade och fastnade totalt. Sådär tio år efter alla andra? Och nu ligger jag och spelar jävla Candy Crush i timmar varje kväll känns det som. Helt beroende. Som en junkie. Aja. Kanske slutar med att jag måste radera appen till slut för jag har också börjat “se” Candy Crush framför mig ibland när jag blundar och försöker sova. Fy helvete vad beroendeframkallande det var? Usch. Skäms.

Det har jag gjort:

Jag har faktiskt inte gjort så mycket de senaste tre månaderna, och det skäms jag för. Och med “inte så mycket” menar jag att jag inte har jobbat så mycket sådär ni vet så man skickar en faktura och ser pengarna på kontot efteråt? Är så himla van vid att vara anställd och att alltid ha pengar på väg in, så nu känns det väldigt konstigt. Jag har lektörsläst några manus, gjort några mindre frilansjobb för mitt förra jobb, jag har jobbat med översättningen av min bok till engelska, tittat på omslagsskisser och fyllt i frågeformulär till utländska förlag, men sedan är det inte så mycket mer. Och som sagt: jag känner skam. Som att jag är en onyttig person som inte drar mitt strå till stacken. Har försökt tänka att jag var värd en paus och att just nu har jag faktiskt pengar, men det är svårt. Efter ett helt yrkesliv som fast heltidsanställd är detta en omställning och jag har en bit kvar att vandra om jag ska börja leva som en riktig frilansare, dvs en som ser till att ha jobb som betalar sig. Nu är det mer som att jag lallar runt och är på en konstig semester.

I sommar har jag i alla vall varit på de här ställena:

• Öland. Två underbara veckor. Jag kom under dessa fram till att Öland kanske är stället för mig, i framtiden, sommartid? Vi bodde i höjd med Borgholm men på östkusten och allt där kändes så himla perfekt. Det var inte hippt, inte fyllt av turister, allt var lagom långt bort med bil (typ en timme nedåt, en timme uppåt) och alla utflykter var liksom görbara med barn i baksätet. Plus så vackert. Och så mycket underbar natur. Och en perfekt mix av kultur och badliv. Åh Öland. Dit vill jag alltid åka till om somrarna från och med nu.
• Kolmården, inklusive övernattning. Jag fick ett infall att stanna till på vägen upp från Öland och tog in på Vildmarkshotellet. Väldigt dyrt. Inte så prisvärt. Men en upplevelse som i alla fall de små aldrig kommer att glömma (eller sluta tjata om).
• Gotland. En halv vecka i Hamra, en halv vecka i en stugby i Burgsvik. Gotland ÄR ju fantastiskt, vackert, fint, men jag vet inte, på något sätt är det som att hur mycket jag än försöker så blir det inte riktigt min ö. Den här gången var det värmebölja och algblomning så vissa dagar gick i princip åt att försöka hitta en badvik eller strand som inte såg ut som rabarbersoppa. Det gick sådär. Jag svettades ihjäl under denna vecka. Kollade väderapparna helt tvångsmässigt och letade efter en dag eller natt i den närmare framtiden då jag kanske skulle kunna sova utan att rinna iväg över lakanen.
• Grekland. Det här var en spontanresa. Hade landat i Stockholm igen och vårt sovrum var över trettio grader varmt. Lägenheten kändes trång, det återstod tio dagar till förskolestart, jag fick panik. Större panik än den jag går med över klimat och världens tillstånd tyvärr, så vi stack till Kreta en vecka. Klimatkompenserade men hade ändå grov ångest över flygresan. Låg sedan i sju dagar och njöt vid en pool och strand och sov om nätterna i ett rum med AC.

Sen började hösten:

Så, till slut var alla veckor av “semester” (med barn) slut och förskolan startade jag jag återgick till min diffusa vardag. Detta var en vecka sedan idag. Under den veckan har jag fikat med vänner jag saknat, gjort en mammografi (allt är bra), återförenats med min terapeut, skrivit under papper och fixat med bokföring, gått på en förlagsfest, och så detta otippade men mycket härliga: klippt av mig håret. Har varit trött på min frisyr i cirka tio år och ungefär i onsdags rann det bara över. Frågade först om tips på Instagram på korta frisyrer jag eventuellt kunde se okej ut i, ingen tyckte att jag skulle klippa av mig håret, gick ändå till frisören, sade “ta bort skiten, jag orkar inte mer”. Och så gjorde vi. Det blev någon slags pottfrisyr som gör att det ändå inte känns som jag har klippt mig för jag hade ALLTID uppsatt innan och luggen är kvar, så det är inte jättestor skillnad. Däremot är det UNDERBART att ha kort hår i nacken. Alltså det är så härligt att jag inte ens kan beskriva det. Vill aldrig mer ha långt hår. Resonerade såhär: jag kommer ändå bli en korthårig tant förr eller senare, och jag är mindre fåfäng än störd över håret, så skitsamma. Här är den iaf, frillan.

Och vad händer nu?

Ptja. Vet inte riktigt? Nästa vecka har jag möte med min förläggare om ett kortare utkast till en eventuell nästa bok, vi får se, jag tycker det är sådär men jag vet att jag skulle vilja ge det ett försök till, det här med att skriva böcker. Så vi ska ses och vi får se vad han kommer att tycka och förhoppningsvis får jag någon typ av nytändning eller självtillit eller vad det nu är jag saknar för att disciplinen ska infinna sig. Så det är en lös plan. Sedan har jag olika besök inplanerade i höst, jag ska till Umeå och Lund och bokmässan i Göteborg och prata på bibliotek i Stockholm. Det mesta går att göra över dagen, ibland måste jag sova borta. Jag tycker fortfarande att det är extremt jobbigt att vara borta från Ivan mer än några timmar åt gången, så det känns som en ganska mjuk start. Nästa år kommer boken ut i över tjugo andra länder och jag kan inte låta bli att oroa mig för hur det kommer gå vad resor beträffar. Tänker att om det är för långt så får jag väl helt enkelt ta med honom. Fördel med förskola vs skola: en kan fortfarande ta sin unge därifrån utan att bryta mot regler och plikter.