Tänk om tillvaron var såhär på riktigt, att en inte behövde jobba och bara kunde se ett åtagande per dag som att en presterat något och gjort nytta nog, så att säga. En sådan dag hade jag idag. Efter lämning rörde jag mig i högsommarvärmen till Odenplan för ett möte med min agentur. Där stannade jag i 1,5 timme (men hade gärna stannat längre om sanningen ska fram, de är så mysiga och roliga att prata med) under vilken jag fick en gedigen genomgång i hur ett avtal med utländskt förlag ser ut, samt skrev under sex sådana. Därefter promenerade jag i samma högsommarvärme mot St Eriksplan för en lunch i gräset i Vasaparken med Emelie. Så sjukt ovanligt att vi ses utan barn nu för tiden? Att kunna prata hela meningar om annat än barnen, vilken ynnest! Vad jag saknat det! Men eftersom Emelie är en normal person som har ett jobb var hon tvungen att gå tillbaka till det efter en timme. Så jag strosade vidare. Nämnde jag att det var högsommarvärme? Det var det. Jag svettades som en mindre gris. Tog mig till slussen och köpte en bok jag varit sugen på en längre tid, nämligen denna:

Katie Kitamura, Separationen. Hade hoppats att Pocket Shop skulle ha den inne på engelska, men tyvärr inte. Det fick gå ändå. När detta var avklarat var klockan halv tre och jag fortsatte dagens unniga tema med att slå mig ned i Bofils Båge under ett himla blommande körsbärsträd och läsa en timme. I, ja ni vet, högsommar-osv.

Därefter hämtade jag världens gulligaste fyraåring på förskolan, gick hem och åt pizza på balkongen, lade oss i sängen och spelade Dash Tag på ipaden ett tag tillsammans (läs: han spelade, jag hejade), allt som allt en helt perfekt himla sommardag om någon frågar mig. Men, det tog inte slut där, det var nämligen fortfarande varmt och alldeles för livsnjutigt utomhus, så vi tog en lång kvällspromenad till Långholmen och – lyssna på det här då – BADADE! Eller okej, jag badade inte. För det kändes som minusgrader i vattnet och jag vill helst ha stadiga 24 innan jag doppar tårna, men vissa andra badade. Och var så sjukt upphetsade över det faktum att nu är det sommar. Klockan var halv åtta när vi rörde oss hemåt igen. Solen fortfarande alldeles varm mot ryggen.

Och nej det här är inte en hållbar tillvaro för alla måste tjäna pengar och så även jag men jag har sparat och jag har längtat och jag har sjuttio semesterdagar kvar från mitt förra jobb som jag får betalt för i nästa månad och idag var allt så himla fint. Så det kan det väl få vara ibland.