Det är väldigt mycket vakna och somna med snabbt klappande hjärta och springa genom tillvaron med kaninpuls och andan i halsen på mig just nu. Tusen saker samtidigt, precis hela tiden, och är det inte sjukt barn så är det orillräcklighet i än det ena (tex på jobbet), än det andra (tänk i privatlivet, sociala relationer) sammanhanget. Men men. Jag har bäddat min säng (obs ej bokstavligen ty har inte bäddat någon säng på väldigt länge ärligt talat) och nu får jag sova i den. De allra mest hetsiga dagarna tänker jag på allt jag ska göra när den 27:e april kommer. Det är nämligen dagen då jag jobbar min sista dag på mitt jobb. Mitt fina, kära gamla jobb som jag kom till under våren 2011. Det har hänt så mycket sedan dess att det känns som jag började där i ett annat liv. Ung och oförstörd, liksom, då. Sedan dess barn, familj, död, sorg, föräldraledighet, en miljard vabdagar, men alltid har jobbet varit ett slags konstant. De har varit så fina mot mig att jag blivit kvar av bara farten. Lite väl länge, kan tyckas. Så när jag vid jul och nyår insåg att det är nu eller aldrig, nu måste jag säga upp mig annars kommer jag aldrig göra något annat i resten av mina dagar (okej lätt dramatiskt, men det KÄNDES lite så) så var det liksom som en tanke som kändes rätt på en gång, och då var det bara att fullfölja. Nu nedräkning. Och jag gör listor i huvudet på det jag ska göra sen. Till exempel:

Ligga i soffan en hel vecka utan att göra ett endaste dugg. Se på serier och läsa böcker möjligtvis.

Gå på en dagbio eller två. Kanske tre.

Ta tag i röran runt dödsbo, överförmyndarnämnden, skatteverket, Ivans ärenden, dödsboets ärenden. Kanske anlita någon typ av hjälp med detta. Hinna ta reda på vilken typ av hjälp jag behöver.

Gå med återvinningen som nu står samlad på min balkong. Skulle behöva mindre lastbil för att få det gjort, men typ femtio vändor till miljöstugan kan också fungera. Kanske.

Fundera på sommaren. Fundera på framtiden.

Sova!

Ja det är väl ungefär det jag kommit fram till hittills. Men listan växer för varje dag som passerar och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte längtar. Den 27 april. Håll ut till 27 april. Då kommer den. Tiden, pausen, hämta andan lite. Jag tror det behövs.