Ligger och skissar på en framtidslista medan snön yr något alldeles vanvettigt runt knutarna och Ivan sover sin eftermiddagslur alldeles för sent för att jag någonsin ska våga drömma om en smooth läggning i tid ikväll. Hela dagsrutinerna är satta ur spel i och med hans diffusa sjukdom, men så får det väl vara då. Tills bättring sker. I alla fall. Min framtidslista var det ju vi pratade om.

Den innehåller punkter som “gör budget”, “boka möte med jobbet” och “ring banken och fråga om lånelöfte”. Den innehåller också “ring ensamma mamman som har tips och bor nära och styr upp möte” samt “sälj bilen” och “kolla dagmammor”. Ja, ni förstår ju. En annan försöker så smått att börja styra upp livet här, trots detta hack i vägen som veckans sjukdom ändå inneburit. Framförallt nästan för mig, att inse att marginalerna jag skrapat ihop inte räckte så långt rent mentalt. Att det lilla korthus jag byggt runt mig och Ivan kunde rasa enbart genom en veckas sjukdom. Ja, så var det visst. Kaxig är jag inte.

Nu till några helt praktiska frågor, som omväxling. Frågan lyder helt sonika: vilken bank tycker ni att man ska låna hos och hur förhandlar man ränta nu igen? Jag har begränsat med tid och erfarenheter av Swedbank men leker med tanken på SBAB. Egentligen skulle jag ju vilja vara kvar i hyresmarknaden men jag vill – nej jag BEHÖVER – komma fysiskt närmare mitt nätverk och ingen jävel med tvåa på Södermalm verkar vilja byta mot en stor trea i blåsut. Så. Kanske köpa. Kanske ta lån igen. Hjelp.

Tänker också ganska ofta på att det Bore härligt att dela en stor bostad, en fyra eller så, med annan ensamstående småbarnsförälder. Inte som i leka familj med gemensamt schema och tvångsmässigt umgänge men ändå: att ha någon i närheten. Kanske ett barn som Ivan fick leka med. Kanske hjälpas åt med nån hämtning eller lämning på sikt. Lite anspråkslöst sådär. Ja ni kan se detta som en “ensam mamma söker”-annons. Inte kärlek OBS, men en praktisk och mindre ensam boendelösning. De gör ju så i större städer hela himla tiden, men gör man så i Stockholm? Känns typ inte så.

Nu: städa i köket och invänta mammas ankomst.