Väggen

Igår var det dags för tillträde till vår nya lägenhet. Vi har väntat sedan… evigheter, tänkte jag skriva, men det är naturligtvis inte sant. Vi har väntat sedan slutet av augusti, då vi tittade på lägenheten för första gången. Efter det följde nästan en månad av omväxlande hopp och förtvivlan och i mitten av september blev den till slut vår. På pappret alltså, för det var inte förrän igår klockan 10 som den blev det även i praktiken. Skulle vilja säga att känslan var magisk redan på mäklarkontoret, men det var den såklart inte. Där sitter man bara och skriver under en jävla massa papper och hoppas att allt ska gå smidigt med bankerna och lånen och att man inte missat något jätteviktigt, typ att det saknas en miljon eller två.

I alla fall. Tio över elva gick vi in i lägenheten för första gången sedan visningen. Den var lika underbar som när vi såg den i augusti, lyckligtvis. Alltså det spelade ingen roll vilket rum vi än gick in i, alla motsvarade alla våra fantasier och lite suddiga minnesbilder. Such wow!

Det var dock inte städat särskilt länge. Tror det dröjde ungefär tre eller fyra minuter innan Tom hade plockat fram yxa och kofot och tigersåg och sedan var bygget igång. Vi ska alltså riva en vägg. Återställa lägenhetens rumsindelning lite mer till hur den byggdes, för som det var igår är ett stort sovrum indelat till två mindre, smala, varav det ena inte hade fönster (mer än några små rutor mot taket, som gick mot det andra sovrummet) och så ville vi inte ha det. Även om det hade varit gött att ha en rejäl fyra, vi har ju ändå två barn, så… nä. Hellre två stora riktiga sovrum och barnen får dela, än ett stort, ett litet mot fönster, ett lika litet som mer känns som ett förråd. Detta var förstås förankrat med barnen. De är mer än fine med att dela och dessutom har Ivan deklarerat sedan länge att han inte känner sig redo att sova i ett annat rum än vårt på ett tag till. Med “deklarera” menar jag kanske mer “protesterat mot tanken” eller “befunnit sig i kris”. Summan av kardemumman är i alla fall att han får sova i vårt sovrum hur länge han vill och att jag kommer sakna honom bredvid mig den dagen han väljer att sluta. Och att han och L får ett delat rum där hon vill sova, men han vill leka och mysa. Och därmed behövde vi visst inte tre sovrum riktigt ännu.

Åter till väggen. Det spännande ämnet VÄGGEN. Den skulle alltså rivas. För egen del hade jag naturligtvis anlitat hantverkare, men nu var det ju inte riktigt jag som projektledde just det här rivningsprojektet. Så vi satte igång. Och med “vi” menar jag Tom. Och det visade sig att vad vi trodde var en enkel “klickvägg” (googla den termen om du är ohälsosamt intresserad av väggar) var en ganska rejäl vägg i minst fyra lager. Kan tyvärr ej redogöra för exakt vilka lager, för jag var inte inblandad mer än att lägga materialet i sopsäckar och få lite ryggskott på kuppen, men det handlade om gips och spånskivor och lite tunga bjälkar och sånt där mjukt material som sticks när man tar på det. Jag ansvarade alltså för att städa, kan man säga. Det blev sexton sopsäckar fulla under första dagen. Och gipsdamm över exakt hela lägenheten, fina mörka trägolvet är nu lite mer… mjöligt. Men det ska tydligen gå att dammsuga bort.

Herregud vilket långt inlägg om en vägg. Förlåt. Förstår att det intresserar exakt ingen person, knappt ens mig själv ärligt talat. Men jag sitter och väntar på att åka till Köpenhamn här och har varit uppe sedan 04:45 så bare with me. Har inte riktigt koll på väsentligheterna.