I vardagsrummet mamma. I Ivans rum styvmamma och lillasyster. I sovrummet, DET rummet, jag och ivan. Han sover – inte oberörd av senaste dagarnas tumult – enbart med 100% närvaro av mig, min kropp, mina bröst. Jag sover inte. Alls.
I mobilen hundratals sms. I kalendern ingenting, inget utom akutbesök hos psykolog imorgon och läkartid nästa fredag. Tider som en livlina till vän styrt upp åt mig, vid sidan av hundra tusen andra saker jag inte orkat deala med.
I huvudet tankar som snurrar. Praktiskt och känslomässigt. Sorg och svärta. Minnen och det som skulle blivit minnen längre fram. Tankar på ivan. Tankar på mig. Tankar på vår relation. Tankar på ett gräl. Tankar på ett skämt. Tankar på en bilresa. På en shoppinglista i vårt delade dokument i mobilen. Tankar tankar tankar. Skuldkänslor och frågor jag aldrig kommer få besvarade.
Upprepar läkarens ord om och om igen. Det gick fort, gjorde inte ont, jag hade inte kunnat göra något. Igen och igen.
Så konstigt att ligga här inne. Jag och ivan och så hela nätverket av levande och inte längre levande änglar runt hörnet.
Recent Comments