Tankarna

Sitter i en park och satan vad det blåser kallt idag alltså. Känner mig 50% uttråkad och 50% frustrerad. Försöker att inte tänka tankar som “men det var ju inte SÅHÄR DET SKULLE BLI” för de gör ingen nytta, bara skada. Men det är svårt. Dagar som dessa kryper gärna en och annan tanke fram, tankar som jämför sig med andra föräldrar (“de är två och deras barn sover om nätterna, vafan hallå universum ge mig ett handtag här nu”) eller om vänner som jobbar (“minns inte hur det känns att tänka på annat än att stimulera en vild ettåring”) eller pengar (“hur fan ska jag få allt att gå ihop i längden med bara en lön och oj vad mkt vab det kommer bli och tänk om jag blir av med jobbet”) och tja, annat rätt surt och bittert. Motarbetar detta medelst andra tankar, typ “han mår bra och är så fin och ljuvlig och snart kommer jag jobba och uppleva mer frihet och det är inte farligt med nattskräck och det kommer en dag snart då jag får vara min egen person igen och det kommer ordna sig med allt” men gud, ibland är de långt inne alltså. Nåväl. Solen skiner i alla fall. Snart kommer Ivans barnvakt och då ska jag åka iväg och beställa tapeter.