Nu har det gått två veckor. Jag är ute och går med ivan, vädret påminner mig om hästar och stall. Lera att borsta bort. Stövlar som blir förstörda i hagen. Doft av blöt häst. Vet inte varför.

Vi är på väg till en brevlåda med ett brev som ska skickas till Skatteverket. Där står att ivan nu får ytterligare ett andranamn, sin fars första för att vara exakt. Jag gör mig små ärenden hela tiden numera. Blir så rastlös inomhus. Hörde eller löste någonstans att det är vanligt bland sörjande, det är ett förkroppsligande av ett letande som pågår i det undermedvetna. Man letar efter sin person. Efter mening. Och om förnuftet vet att där ingen finns att hitta, så kommer rastlösheten och behöver små ärenden. Därför går vi nu till brevlådan, jag och ivan.

Om en kvart ska jag möta officianten som ska hålla hans begravning. Sedan min gulliga fina terapeut. Det blir förmodligen en tung dag (till).

Idag är det två veckor sedan. Som jag nämnde.