Drömde om honom inatt igen. Denna gång var det en sms-tråd som höll sig levande fast jag visste att han var borta. Jag skrev, skickade och tog emot svar i den sms-tråd som är/var hans. Visste att det borde vara omöjligt, han finns ju inte längre. Men han fortsatte att skriva. Inga konstigheter, det handlade om middag och länktips och något kul från ens dag på jobb osv. Minns konflikten i mitt huvud: detta borde inte kunna ske, ju, men det sker. Kan inte låta bli att fortsätta sms:a med honom fast jag vet att det inte finns.
Antar att detta är ett tema vi kommer ha en tid framöver i drömmarna. Det rationella och logiska v/s det ofattbara som behöver sjunka in men inte vill sig.
Recent Comments