Med exakt sju dagar kvar på det jobb jag haft i exakt sju år, har jag börjat städa i arkiven en smula. Och med arkiven menar jag en enorm mängd av oerhört röriga mappar på min dator, som har fungerat enligt den totalt ologiska logiken “skapa en mapp med allt skräp som du går igenom någon gång i framtiden, lägg mapp på skrivbord och döp Carolina 2011, Carolina 2013 etc” ungefär vartannat år. Well, nu när den där gången i framtiden verkligen kom så fanns inte riktigt tiden, eller orken, att gå igenom varenda mapp. Så jag gjorde lite stickprover. Klickade fram någon bild (med mystiskt namn såklart, herregud, jag döper väl inte mina bildfiler till vad bilderna illustrerar heller?) här och något märkligt worddokument där. Sedan slängde jag. Och slängde och slängde och slängde. Mitt kontor har hela förmiddagen rasslat av det där underbart befriande ljudet, ni vet, av att en Mac:s soptunna fylls upp. Den här kunde jag dock inte slänga så jag lägger den här så länge. Logikens moder, det är jag.