Livlina levererar

Igår kväll lade jag mig med en helt sjukt stressad känsla och kunde såklart inte somna. Bordet i köket var fullt av papper, komihåglappar, deklaration, listor, en fulltecknad kalender. Resten av lägenheten såg ut som skräp. Det rann över i alla skåp. Tanken på vinden gjorde mig panikslagen. Det kändes som att den här flytten som närmar sig, hur ska jag någonsin kunna då ihop den utan barnomsorg till Ivan? Det kommer inte GÅÅÅÅ tänkte jag. Och freakade. Och messade med Lina som ännu en gång agerade liv-Lina och styrde upp vår dag. Imorse var hon hos oss innan tio. Vi tog tag i vinden, där jag väntat länge nog nu, det var dags att gå igenom min sambos kläder. Välja ut de som går till Ivans pappa-låda, de jag vill behålla själv, de som åker ut till hans familj om de vill välja något att spara. Usch. Det var sorgligt. Jag valde att ha både lina och Ivan med mig när jag jobbade igenom det, orkade inte med tanken på att stå där själv. I alla fall. En timme efter att vi börjat var vi klara och det kändes ändå fint på något sätt. Tog då tag i en del köks-issues, lade Ivan, försökte läsa min deklarationssedel och förstå vad som gäller vid uppskov av vinstskatt. Svårt. Sedan tog vi tunnelbanan till Södermalm och Hornstull, handlade mat, bjöd in Emelie och ante och Ruben och Bill på spontantacos, och nu sover vi kvar, jag och Ivan. Är så glad att ha mina vänner, vore inget utan dem.