Åh, nu kommer alltså drömmarna. Undrade lite varför jag aldrig drömde om honom för ett tag sedan. Men det gör jag alltså nu, sedan någon vecka tillbaka. Drömmar som gärna handlar om att han lever och inte alls dog den där natten, men att han är sjuk och ska dö vilken sekund som helst igen. Alltså, han kan prata med mig, och plötsligt ta sig lite för hjärtat, och så vet jag att nu, nu ska han dö och nu ska allt börja om igen. Och jag måste vara med när det händer. Inatt dog han två gånger i mina drömmar, en av dem när han satt och åt frukost och så bara plötsligt låg han med överkroppen över bordet. Det är så hemskt. Inatt drömde jag också att Ivan skulle dö, att det inte fanns något att göra och att jag måste vara med när det hände. Varje gång han pep eller jämrade sig undrade jag om det är nu det händer. Sån massiv ångest alltså. Usch.

Men sedan vaknade vi och Ivan bjöd på sovmorgon till sju och det finns typ INGET jag tycker är lyxigare dessa dagar. Nu äter vi frukost. Eller Ivan äter inte så bra om jag ska vara ärlig. Han får fortfarande 2-3 flaskor ersättning om dagen och han ÄLSKAR DEM. Så till den milda grad att han ibland gråter när de tar slut. Undrar om det år dags att trappa ned? Han verkar mer koppla ihop hunger-flaska än hunger-mat. Men det år ju så härligt att han blir mätt? Och ersättning är ändå inte SÅ onyttigt. Väl?