Fasa in och fasa ut

Hade samtal på förskolan imorse om Ivans byte av grupp till hösten. Dryftade mitt eget ont i magen över att behöva fatta beslutet men faststod vid att om de tror det är rätt så litar jag på dem. Är tacksam att de ser honom, tänker till kring vad som blir bäst för honom, och nu också: gör en plan för hur övergången blir mild. Den börjar nu, direkt, den här veckan. Först och främst är han med nya gruppen när de “vakenvilar” eftersom han själv allt som oftast skippar dagvilan som hans gruppolare idag ägnar sig åt. Sedan har de gjort ett schema där han och till en början, några av hans nuvarande gruppkompisar, går in till den äldre gruppen och gör saker med dem. Först kanske de är tre fyra från Ivans grupp, sen några färre, och när det inte känns konstigt alls, bara han. Sedan ska jag ha ett möte med hans nya huvudpedagog om några veckor så att vi får lära känna varandra lite. Och om några veckor eller någon månad är planen att Ivan ska börja spendera allt mer av sina dagar hos den större gruppen. Om allt går bra. Om det inte går bra så backar vi lite och görandet långsammare och i kortare stunder. Det känns som den mildaste in- och utfasningen vi kan skapa för honom och jag hoppas så att det här blir bra och bäst för honom under givna omständigheter. Jag ska försöka att inte tänka så mycket på att han ibland är en liten liten plutt som knappt kan äta med bestick ännu. Vi har ju hela sommaren på oss att träna upp just den förmågan.