Anar att de här mörka helgerna som väntar några månader nu, kommer bli rätt tunga. Det bli så korta fönster av dagsljus och så lite tid att utomhus-aktivera sig när en har ett barn som fortfarande sover mitt på dagen (och som funkar absolut bäst utomhus pga är exemplar med högt behov av aktivering och stimulans och lätt klättrar på väggar inomhus). Igår när jag och Ruben och Bill vandrade i mörka parker mellan klockan tre och fem kände jag lite att näe, skjut mig, såhär kan vi inte ha det. Ruben har redan fattat det och bokat en månadslång resa till Los Angeles i december/januari, men en annan (läs jag) har inte varit så klok/rik/förutseende/vågad. Så vi kämpar väl på. I mörkret. I fyra månader till?
Oh well. Idag var det fars dag och i brist på egen sådan, eller levande far till mitt barn, drog vi till Ivans farfar och firade farfars dag.
Recent Comments